Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
216
af en redan mogen frukt[1]. Trädet, som hade sina rötter i hedendomen, blef med dennas upphörande ej afhugget; ty öfvergången till en ny tro skedde bland dessa öboer långsammare än annorstädes, utan våldsamheter eller religionskrig[2]: och aflägsenheten af den inflytelse, som eljest öfverallt och äfven i sjelfva Skandinavien, gjorde Romerska
- ↑ Derföre medför den Isländska Sagan så sällan en författares namn; ehuru ofta den nämner de personer, på hvars berättelser den grundar sig, och merendels, då den anför verser, äfven nämner skalden. Sagan var nemligen genom upprepad berättelse så färdig förut, att uppskrifvandet ej var något författarskap. Derföre skiljes emellan en Saga såsom gjord och såsom skrifven; t. ex. i Sturlunga Saga P. II. c. 38, der det heter: „De fleste Sagor, som ha blifvit gjorda på Island (er hér hafa giörst á Islandi) blefvo skrifna (voru ritadar) förr än Biskop Brand Sæmundsson dog (år 1201); men af de Sagor, hvilka sedan gjordes, blefvo få skrifna, förr än Sturle Thordson Skald dicterade (sagdi fyrir) Isländingasagorna” (neml. Sturlunga-Sagan, hvilken ock kallas Isländinga-Saga hin mikla). Granskning, t. ex. för kronologiska bestämmelser, eller samling och ordnande af sånger och sagor, ha mest gifvit Isländska Litteraturen namn sådana som Are, Sæmund, Snorre Sturleson; och likväl dölja äfven dessa namn flera okändas medverkan.
- ↑ Då Christendomen antogs på Island, stadgades, att män måtte offra gudarna hemligen om de ville, men varda landsflyktige, om det skedde i vittnens närvaro. Med åtskilliga hedniska seder, såsom barns utsättande, hästkötts ätande m. m., måste äfven i början öfverses. Se vilkoren för Christendomens antagande, i Kristni-Saga c. 11.