Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
235
från honom och äro förträffligare ju närmare de äro beslägtade med gudarnas gud”[1]. Nästan all Hedendoms innehåll och historia ligger i dessa ord. Äfven Americas vildar känna den stora Anden[2]: hvarföre skulle ingen stråle af hans ljus inträngt i det gamla Nordens mörker? — Allfader, såsom han af den Nordiska Hedningen hälsades, är för honom ett ej ovärdigt namn[3], ehuru det äfven öfverflyttades på en Gud, förgänglig såsom
- ↑ Helmold. Chronica Slavorum L. I. c. 84. Inter multiformia vero Deorum numina, quibus arva, sylvas, tristitias atque voluptates attribuunt, non diffitentur unum Deum in coelis cæteris imperitantem, illum præpotentem cœlestia tantum curare: hos vero distributis officiis obsequentes de sangvine ejus processisse, et unum quemque eo præstantiorem, quo proximiorem illi Deo Deorum.
- ↑ Jfr. isynnerhet Memoirs of a Captivity among the Indians of North America from Childhood to the age of nineteen, by John Hunter. Lond. 1823. Jag känner denna interessanta bok blott af ett Tyskt utdrag.
- ↑ „Han heter på vårt språk Allfader: i det gamla Asgård hade han 12 namn. — Han lefver genom alla åldrar och beherskar hela sitt rike och råder öfver allt, både stort och smått. Han smidde (skapade) himlen, jorden, luften och allt hvad dem tillhörer. — Det är störst att han skapade menniskan och gaf henne ande, som lefva skall och aldrig förgås; ehuru lekamen ruttnar till mull eller brännes till aska”. Edda Dæmis 3. — Att christliga föreställningar kunna haft inflytande på denna beskrifning, neka vi ej; likväl angår den läror, som äfven för hedendomen ej voro främmande, och det christliga ligger mest i drägten och uttrycket.
