det medlersta Sveriges största slättland kring sjöarna Mälarn och Hjelmarn. I söder begränsas åter detta af en från Vetterns norra ända till Östersjön gående bergssträcka (Kolmården), hvars i vester intill Venern fortsatta, skogbevexta höjder (Tiveden) delade det gamla Svearike i Nordanskog och Sunnanskog. Landthöjden nedan om Tiveden, förlorande sig i smärre kullar och åsar, har midt för sjön Viken i Skaraborgs län blott 310 fots höjd öfver hafvet. Den följer derefter Vetterns vestra strand, höjer och grenar sig söder om denna sjö, och bildar Småländska bergstrakten, den betydligaste i Götaland. Begränsande halföns sydligaste, fordom under Danmark lydande kustländer, skiljer den, såsom innevånarne i dessa landskaper ännu uttrycka sig, det Gamla och det Nya Sverige.
I höjd öfverträffa det södra Europas berg vida Skandinaviens. Deremot äga dessa i sin beskaffenhet en dem egen märkvärdighet. Den uråldriga hälleart, som i sydligare länder, ur djupet af en med yngre lager helt och hållet betäckt grund, endast uppstiger blottad i bergens högsta, skarpa spetsar, — Graniten, eller, om man så vill, Granitartade hällearter, träda deremot i Skandinavien öfverallt i dagen, bilda,
