Sida:Svea rikes häfder.djvu/277

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
255

Valhall? Hvem ej i allmänhet öfverensstämmelsen med denna Mythologi, hvilken man velat göra till Isländarnes uteslutande egendom, och för Skandinavien nära främmande? Hvem ej likheten med Edda, med Ynglingasagan? Under det Saxos framställning likväl i flera afseenden är så skiljaktig, att man ej kan tänka på något lån.

Men det är ej blott Hedendomens förnämsta gudar och läror, om hvilka Saxo sålunda vittnar. En mängd drag, tydligen tillhörande Eddaläran, förekomma, merendels på ett sätt, som visar omklädningen till christlig folksaga, men tillika stundom röjer nogare bekantskap med flera för oss blott ofullständigt bekanta myther. Så nämner Edda endast i förbigående att „gamla sagor om Odens resor” funnos[1]. Ynglingasagan berättar, att han reste ofta långt bort från Asgård och dröjde många år, att hans bröder då styrde riket, att Asarne en gång tviflade på hans återkomst, då bröderne delte hans arf och togo båda hans

    dalar och ser ej något ljus förr än han kommer till bron, som går över Gjallarån, (af Gjöll, klang.) Derpå synes Saxo haft afseende, då han låter den hvälfva vapen med sig.

  1. Dæmis. 20.