Sida:Svea rikes häfder.djvu/279

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
257

återvinner efter tio år hela sin makt[1], får sin guddom erkänd af alla folkslag och förjagar inkräktaren, som först tar sin tillflykt till Sverige, och der söker grunda ett välde, men slutligen ihjälslås af Danskarna. — Dessa bägge berättelser afvika i åtskilligt, både från hvarandra och från Ynglingasagan, men påminna deremot till en del om andra sagor, hvilka med denna ej synas stått i det sammanhang, i hvilket de här framställas. Hos Saxo är det Frigga, som genom några smeder låter borttaga guld af en med många smycken prydd bildstod, och för att erhålla ännu mer, bryter sin äkta tro: hos Isländarne är det Freya, som uppoffrar sina behag åt några dvärgar, för att vinna ett af dem smidt guldsmycke, hvilket Oden vid underrättelsen låter fråntaga henne[2]. Hos Saxo berättas

  1. Saxo har någon misstanka att det skett genom mutor, och säger, skämtsamt på sitt vis, att, om någon frågar hur mycket som blifvit gifvit, han ej vet huru mycket en guddom kostar att köpa.
  2. Han brukade dertill Lokes list. Se Rasks tillägg till sin Edda s. 354 om Brisingasmycket (Um Brisingamén) ur den Isländska Editionen af Olof Tryggvasons saga. Edda har afseende på denna fabel s. 105, och nämner dervid andra omständigheter, (såsom att Heimdal stridt med Loke om smycket,) men anför ej sjelfva berättelsen.
17