Sida:Svea rikes häfder.djvu/280

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
258

vidlyftigt, och med de för den hedniska guden mest förnedrande omständigheter[1], om Odens frieri till Rinda, en Rysk Prinsessa, hvars gunst han ifrigt sökte, emedan Finska Spåmän föresagt honom, att endast en son af Oden och Rinda skulle kunna hämnas Balders död. I Edda är Rinda en af Asyniorna eller gudinnorna: den nämnda spådomen är ämne för en egen Eddisk sång[2], i hvilken Oden rider till Hel, och med besvärjning uppväcker en spåkunnig jättequinna[3], enligt hvars utsago en son af honom och Rinda skall bli Balders hämnare[4]. Denne son, Vale[5], är sjelf en af Asarna, men om den kärlekshandel, hvars frukt han var, berättas intet. För öfrigt erinra här flera drag om Ynglingasagan. Oden är äfven hos Saxo både Prest, Höfding och Gud[6], står

  1. Saxo låter Oden under flera förklädningar oupphörligt undfägnas med örfilar af sin älskarinna, tills han med våld och list vinner sitt ändamål.
  2. Vegtams quida i den äldre Edda.
  3. Vegtams quida str. 18.
  4. Ibid. str. 16.
  5. Hos Saxo heter han Boe.
  6. Deus, Antistes publicæ religionis, äger han både regni et divinitis infulas. L III. p. 45.