Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
259
äfven här i spetsen för ett gudahof[1], och vi kunne således ej misskänna att med honom äfven de öfriga Asalärans gudar, ibland hvilka flere dessutom af Saxo nämnas, äro gifna. För Asgård, hvilket författaren af Eddas företal förlägger till Troja, har Saxo också funnit ett lärdt namn. Han gör Byzantium, det i hela Norden bekanta Miklagård[2], till gudarnas hufvudsäte[3]. I båda
- ↑ Collegium Deorum. Till Oden hör att vara Divini Senatus Magistratum gerens. Ibid.
- ↑ Skalda s. 145. Sv. öfv.
- ↑ Dii, quibus præcipua apud Byzantium sedes habebatur. Saxo L. III. s. 45. Schöning och Suhm, enligt sitt system, se i detta Byzantium ett nyare Asgård vid Duna-floden i Lifland. Suhm, Om Oden p. 94. Visst är att Saxo talar om en Hellespontisk Konung i en stad Duna åt Ryska sidan, L. I. p. 12, 22, och om Hellespontiska skepp, som komma i Östersjön (eller detta mare Ruthenum, quod brevi in Græciam transmittit. Helmold. L. I. c. 1.). Man ser således, att hos Saxo Grekland omfattar Ryssland. Men om han deri rättade sig efter ett i hans tid vedertaget språkbruk, så har likväl Byzantii och Hellespontens rätta belägenhet varit honom bekant, såsom ses af hans uttryck L. IX. p. 175. Martianus Capella, efter hvilken Saxo mest bildat sin Latinska stil, har ock kunnat lära honom detta, då han t. ex. säger: Illic Hellespontus angustior — — ab Europa Asiam dividit. Mart. Capellæ Satyricon, ed. Grotii. p. 212. Jfr. Dahlman l. c. s. 205. Huru vidsträckt det Hellespontiska eller Grekiska namnet (egentligen det obestämda Austurveg, orientis imperium, L. I. p 22) tages hos Saxo, ses deraf, att han på ena sidan
