Sida:Svea rikes häfder.djvu/282

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
260

dessa lärda fabler framlyser dock föreställningen, att Asaläran från Asiens gränsor kommit till Norden; och denna mening möter oss från flera håll. Paullus Warnifridi, som intygar att Wodan och hans gemål Frea[1] åkallades af Longobarder och Wandaler, och att Wodan[2] dyrkades af alla Tyska folk, tillägger att denne Wodan fordom säges ha varit i Grekland[3]. Men en särskild förklaring till Saxos Byzantinska Asgård kan dessutom anföras. Från Österlandet hemkomne Norrmän hade i de på Rännarebanan i Constantinopel uppställda metallbilder, trott sig

    låter Ragnar Lodbrok slåss med Hellespontiska kungar i Ryssland, och på den andra låter samma Ragnar segla till Hellesponten genom Medelhafvet, L. IX. pp. 174, 175.

  1. De Gestis Longobardorum c. 8. (från 9:de århundradet). Vid ett förestående slag emellan Vandaler och Longobarder, anropade Vandalerne Wodan om segern: modern till Longobardernas eller Vinilernas anförare ställde samma bön till Frea, Wodans hustru — således till Frigg eller snarare Freya, ty om Frigg enligt Nordiska Mythologien är Odens gemål, så är Freya deremot hans frilla, och hon delar med Oden de slagne i striden. Edda Dæmis. 24.
  2. „Woden kalla vi Oden” (Voden þan kollum ver Oden) Langfedgatal. Script. Rer. Suec. T. I. p. 1. Jfr. Företalet till Edda.
  3. Qui non circa hæc tempora, sed longe anterius, nec in Germania, sed in Græcia fuisse perhibetur. l. c. c. 9.