Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
261
igenkänna Asarna och flera gamla Nordiske hjeltar, samt berättade derom i Norden[1]. Det var i samma århundrade, mot hvars slut Saxo skref sin Historia. Från denna sägen, hvilken Nordiske Väringar redan tidigare troligen med sig hemfört, har sannolikt berättelsen hos Saxo både om Gudarnas säte i Byzantium och om dit från Norden försända bilder sitt ursprung. Den bekanta Mythen om Balders död[2] förekommer hos Saxo i form af historisk berättelse. Den Eddiske Guden Hödur är här en Svensk Konung Hother, som täflar med Balder, Odens son, om Nannas hand.
- ↑ Þat seigia menn þeir er varit hafa i Miklagarþi — — Eru þar skipat margskonar fornþidindi: Aesir, Volsungar, Gjukungar, steift af kopar oc malmi med sva miklum haglejk at þat þykir all kvikt vera. „Det säga män, som varit hafva i Miklagård — — att der (nemligen i Hippodromen, hvilken de Nordiske kallade Padreimur) voro föreställde mångsköns forntidende: Asar, Volsungar, Gjukungar: stöpt af koppar och malm med så mycken konst, att det tycktes allt vara lefvande.” — Detta berättas af Snorre Sturleson i anledning af K. Sigurd Jorsalafars besök i Constantinopel (år 1111). Se hans saga c. 12 i Heims kringla II. D. — — Stället har orätt blifvit förstådt om theatraliska föreställningar. Frågan är tydligen om de gamla konstverk och colossala bilder af bronz, med hvilka man vet att Hippodromen i Constantinopel var prydd. Jfr. Müller Sagabibliothek II. 392.
- ↑ Jag anhåller att läsaren ville jämnföra Edda. Dæmis. 49.
