Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
262
Valkyrierna eller ock de tre Nornorna[1] uppenbara sig för den förra och ägga honom, under låtsad afrådan, till en strid, i hvilken Gudarne, Saxarne och slutligen Danskarne[2] på Balders sida deltaga. Hother vinner segern, och med den Nanna, samt får derigenom stor vördnad i Sverige, der han brukade sitta på ett högt berg och ge svar åt det rådfrågande folket[3]. I det fortsatta
- ↑ Saxo kallar dem „Skogsjungfrur, som råda för krigens utgång” (virgines silvestres — suis ductibus auspiciisque maxime bellorum fortunam gubernari testantur). L. III. 39. På ett annat ställe p. 43, säger han att de voro tre; hvilket påminner om Nornornas antal. I Skalda (Ed. Rask p. 212) uppräknas ibland „Odens jungfrur” både Valkyrior och Nornor. Ett slags Nornor bestämde vid menniskans födelse dess lifstid. De goda Nornor beskärde då lycka, de onda olycka. Edda Dæmis. 15. Fafnismál str. 12. Hos Saxo förekommer äfven detta L. VI. p. 102.
- ↑ I de gamla Angelsaxiska genealogierna är Bældeg (enligt företalet till Edda, den samme som Balder) också Odens son. Några bevis för hans dyrkan hos Saxer och Angler finnas väl ej; men osannolik är den ej, då bägge, såsom bekant, dyrkade Oden, och härledde sina Konungar från hans ätt — antiquissimi illius Woden, de quo omnium pæne barbararum gentium regium genus lineam trahit, quemque gens Anglorum Deum esse delirantes, ei quartum diem septimanæ et sextum uxori ejus Freæ perpetuo ad hoc tempus consecraverunt sacrilegio. Wilhelm. Malmisburiens. De gestis Reg. Angl. L. I. c. I. Om Balders dyrkan i Norrige vittnar Frithiofs saga.
- ↑ Consueverat in editi montis vertice consulenti populo plebiscits depromere. Saxo L. III. p. 42.
