Sida:Svea rikes häfder.djvu/294

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
272

hufvud hämtar Oden sjelf råd[1], och Jättarnas äldre vishet och trolldom, ehuru besegrad af gudarnas, genomgår alla de mythiska sångerna. Fornjotr finnes bland gamla jättenamn[2]. Han är sjelf den gamle Jätten[3], men Elden, Vinden, Vågen kallas af Skalderna hans söner[4]. En

    fingo sig quinnor ur Manhem, och somlige gifte dit sina döttrar.” Hervarar saga c. 1.

  1. Ynglingasaga c. 4. Völuspá str. 47. Mimer är en Jätte, bor hos Rimthussarna och äger Mimersbrunn. Dæmis. 15. Jfr. Glossarium till Köpenh. Uppl. af Edda.

    I Mimers brunn,
    den klara, döljes
    menskornas vishet.

    Hrafnagaldur Odins str. 5. Afzelii Öfvers.

  2. Müller Sagabibliotek II. 435, ur Olofsens bearbetning af Edda. Jätten Hymer kallas i Hymisquida str. 13 Fornjötunn.
  3. Müller l. c. s. 436, vill dock förklara namnet af Forn, gammal, och niotr, njutare, brukare. Det kunde då ock betyda en som brukar trolldom och gör eller erhåller offer; ty forn betyder bäggedera i gamla språket, hvaraf Fyrnska (det Isländska Forneskia) trolldom och hednisk vidskepelse i Gothlandslagen c. 4. I Björn Haldersens Isl. Lexicon förklaras Fornjotr både med Gigas och primus occupans vel utens.
  4. Skalda s. 126. Ynglingasaga c. 47. Hrafnagaldur Odins str. 17. Fundin Noregur i Björners Nord. Kämpadater, s. 6.