Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
273
Konung af Forniots ätt dyrkades af Quenerna för snö och godt skidföre[1], och en „Jötun” eller Jätte framträder äfven hos Saxo såsom gud och hjelpare i kriget[2]. Men dessa äro ej de enda
- ↑ Thorre, Fundin Noregur l. c. och hos Rask tillägg till Edda: „Um Forniót ok hans ætt” s. 358. Finnarna kallas ännu Quæner af Norrmännen (hvilka däremot ge namnet Finne åt Lapparna). Ihre Quenlandia Antiqua § IX. v. Buchs Reise d. Norweg. u. Lappland. I Björners edition af Fundín Noregur säges, att Forniot sjelf var Konung öfver „Jotland, som är kalladt Finnland och (eller) Quenland (hann redi fyrer Jotlandi er kallad er Finnland ok (eþur) Kvennland) och ligger östan för Helsingebottn” (Bottniska Viken). I 9:de århundradet bodde Quener i det nu varande Svenska Norrland, enligt Ottars och Ulfstens Reseberättelser (Ed. Rask ss. 25, 41), hvilket också bestyrkes af Egils Saga c. 4, der Quenland säges ligga norr om Helsingeland.
- ↑ Vagnhoft L. I. p. 4 — okänd för Isländarna; men namnet synes komma af vagn och höft, (Skalda s. 176, Björn Haldorsens Isl. Lexicon) ett Eddiskt namn på gudarna i allmänhet — (häften, quasi vincula rerum, hvarföre gudarne äfven kallades Band. Hofregin högreidar „Vagnarnas tempelgud” och Reidityrr „vagngud” eller „vagnens krigsgud” kallas Thor af Thiodolf från Hvine i Höstlanga Fragm. I str. 2, 7, hos Thorlacius Ant. Boreal. Spec. VI. För öfrigt kan Vagn uti namnet Vagnhoft äfven vara vaugn plur. vagna (egentligen hvalfisk: trollen kallades „bergens hvalfiskar” i det gamla poetiska språket), ett poetiskt namn på jättarna. Jätten Hrungner, hvilken Thor öster i Jötunhem öfvervann, kallas i Höstlanga (jfr. Thorlacius l. c. p. 17) Vættr
18
