Sida:Svea rikes häfder.djvu/296

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
274

äldre gudar, som Asaläran besegrat. Att Thor, hvilken hedniske Skalder kalla „omstörtare af de forniotiska gudars altaren[1]” — „fjällgudens besegrare[2]” — han „som klöf minnets bro på fjällens Finska herskare[3]” — och nedslog Konungen för jordhålornas folk[4] — att

    Myrkvagna „de mörka eller ljusskygga jättarnas Gud.” Vagnhoft kunde då i allmänhet betyda en jättegud, en jötnisk gudomlighet.

  1. „Fellir stalla Forniótz goþa” Thorsdrápa. Skalda s. 115. Thorlacii behandling af detta quäde har jag ej fått se.
  2. „Fellir Fjall-gautz” Skalda s. 102. Fjallgautr, fjällens beskyddare, af gautr, custos, conservator. Glossar. till den äldre Edda.
  3. Kleif minnis brú á fjalla Finnstilia. Om Thors strid med Jätten Thiasse. Höstlanga Fragm. II. str. 13 hos Thorlacius l. c. p. 45. Hjessan kallades minnets bro i det poetiska språket. Finnstilie, af Stiller, styrare, herskare, är Finnehöfding. Den gud Torden (Thordön), hvilken Lapparne frukta såsom en vred gud, hvilken i sin ondska slår stora stycken af bergen, nedfäller trän och slår fä och menniskor ihjäl (Ganander Mythol. Fennica p. 91), är tydligen den Skandinaviske Thor. Såsom sådan, är han (hvilket det lånta namnet äfven visar) af Lapparne upptagen, ehuru i grunden densamma med deras egen gud Tjermes.
  4. „Gramr grundar gilja.” Jordhålornas Konung (grundar gil — hiatus sive fissura terræ) kallas den af Thor fällde Jätten Hrungner. Höstlanga Fragm. I. str. 5.