Den här sidan har korrekturlästs
275
„fjällvargarnas[1],” „bergsfolkets[2],” „klippans söners[3],” „jättarnes förkrossare och baneman[4],” den i åskan framrullande „gamle Åke Thor” åtminstone ansågs äldre än den historiska Oden, derom vittna uttryckliga intyg[5]. Det synes i sjelfva verket aldrig
- ↑ Fjallgyldir, fjällvarg, kallas Jätten Thjasse i Höstlanga Fragm. II. str. 4. Gyldr egentligen förgyld, gyldene, ett poetiskt namn på varg. Ännu kalla Bönderne, hvilka ofta ej nämna skadedjur vid deras rätta namn, vargarne för gullfötter. Så besynnerligt det kunde synas, ha likväl bägga benämningarna en gammal mythologisk grund. Tvenne vargar af jätteslägt förfölja ständigt solen och vilja uppsluka henne. Edda Dæmis. 12. Derföre är solens ban också vargens ban, och vargens fötter lysande, gyldene. Deraf äfven Solvargen i ett bekant Svenskt ordspråk. En vädersol kallas ock solvarg. Märkligt är att solårets äldsta namn hos Grekerna var Vargbana (λυχάβας), Macrobius Saturnal. I. 17). Jfr Creutzer Myth u. Symb. II Th. s. 130, 133, zweyte Auflage, der flera Myther hos de Gamla, hvilka förbinda Solen och Vargen, omtalas.
- ↑ „Brioter bergdana” bergfolkets förkrossare, kallas Thor i Höstlanga Fragm. I. str. 5. „Brattra borda byggvendor” de höga bordens (fjällens) bebyggare, kallas ock Jötnarne. Ibid. Fragm. II. str. 10.
- ↑ „Hellis baurvar”, klippans söner.
- ↑ Jotadólgr — Dólgr oc bani Jötna oc tröllquenna. Skalda s. 101.
- ↑ Den gamle Thor är Åke Thor (hinn gamle sá er Öku-Thorr), heter det i Efterspråket till Gylfeginning i Edda, der det säges, att Asathor upptagit Åkethor, liksom Asarne i allmänhet äldre gudars namn; hvaraf man likväl äfven skulle kunna sluta till en äldre Oden.
