lyckats den sistnämnde, att i folktron fullkomligt underordna sig denna gud. Äfven i Upsala, hufvudsätet för Odens dyrkan, innehade dock Thors bild, på en slags thron, emellan Oden och Frey, det förnämsta rummet[1]. Han utmärktes med sin hammare[2], troddes herska i luften, öfver
- ↑ In hoc templo, quod totum ex auro paratum est (Scholiasten till Adam af Bremen säger blott att en gullkedja omgaf gudahuset och lyste på långt håll), statuas trium deorum veneratur populus, ita ut Thor potentissimus eorum, in medio solum habeat triclinium. Hinc et inde locum possident Wodan et Fricco. Adam. Brem. De Situ Daniæ c. 233 Ed. Lindenbrog. Så satt uti ett Isländskt tempel äfven Thors bild i midten bland de andra gudarna, och var mest prydd. Kjalnesingasaga, cit. af Suhm om Odin s. 161.
- ↑ Så i Norrige, der Thors bild var mycket stor. Heims kr. Olof d. Heliges saga c. 118. Troligen var ock i Upsala hammaren det Sceptrum, som påminte Adam af Bremen om Jupiter. Isländarne gjorde sjelfve jämförelse emellan dessa gudar, och Isländske Biskopen Brand († 1201) kallar det Romerska Capitolium för Thorshof. Finn. Johann. Hist. Eccl. Isl. I. 7.
Ehuru Asaläran gör Thor till Odens son, funnos likväl traditioner, som gjorde Oden till Thors afkomling (företalet till Edda) eller son (Rimbegla). I Olof Tryggvasons saga c. 55. Ed Reenhjelm berättas Thor ha uppenbarat sig för denna Konung och omtalat, att Resar först bebott Norrige, men fått en brå död, så att endast två quinfolk blifvit öfriga. Då kommo „mensklige män” (menskir menn) ur östra verldens del och byggde landet, men ledo mycket af Jättequinnorna, tills de fingo det råd att påkalla „detta röda skägget” säger Thor; hvarpå han med sin hammare ihjälslagit Jättinnorna.
