öfver 3400 Sv. quadr. mil[1] — och hvars kortare, snabbare vågor, hvars mildare stränder erbjuda mindre faror. Detta vatten har ingen ebb och flod, hvilken äfven i Nordsjön först utom Kattegat blir tydlig. Deremot har det i den stormiga årstiden föränderliga strömdrag, ehuru mindre starka än Vesterhafvets, samt då äfven ett oregelbundet fallande och stigande, ända till två fot på dygnet.
Man har på Svenska kuster, både i Östersjön och Nordsjön, velat finna bekräftelse på tankan om en fortfarande vattenminskning. Anders Celsius förmente sig till och med af jämnförda rön kunna bestämma den till 214 aln på århundradet[2]. Dalin slöt deraf, att vid Christi födelse vattnet i Nordens haf och sjöar flödat omkring 13 famnar högre än nu, och lade denna sats till grund för hela den äldre Svenska Historien; men fick derföre erfara mycket motstånd både af våra Theologer och Häfdeforskare[3]. Den
- ↑ Schultén Vet. Acad. Handl. 1806.
- ↑ Vet. Acad. Handl. 1743.
- ↑ Prästeståndet förkastade i ett eget Betänkande vid 1747 års Riksdag den Dalinska Vattenminsknings-theorien, såsom stridande mot Skriften. Björner, Wilde, Bring uppträdde emot den. Grundligast blefvo motskälen anförda och i allmänhet ämnet utredt af Biskop
