Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
278
finner under hedendomen i Norden män, som icke trodde på gudarna, utan på sin egen kraft och styrka, såsom det heter; och likväl synas just desse ha egnat Thor en slags dyrkan[1]. Till denna tyckes läran om Valhall ursprungligen ej hört[2]. Odens älsklingar kunde vara Thor förhatliga[3]; hvaremot den förre unnade honom endast trälarna efter döden.
- ↑ De signade vid offergillen sin skål åt Thor genom hammarsmärke öfver hornet. Heims kr. Håkan Adalstens Fostres saga c. 18. Att hammarsmärket, hvilket hedningarna förliknade vid korstecknet, var heligt, synes deraf, att Thor vigde Balders bål med sin hammare Mjöllner (Þa stod þórr at oc vigþi bálet med Mjöllni). Edda Dæmis. 49.
- ↑ Thorolf Mostrarskägg, som förr är nämnd, trodde att han med alla de sina skulle efter döden bo i ett berg, hvilket han kallade det heliga (Helgafjäll), inom omkretsen af det land, hvilket han helgat åt Thor och der han åt honom byggt ett tempel. Eyrbyggia Saga c. 4. Landnáma anför flera exempel af en dylik tro på Island. Jfr. p. 110. Hit synes ock höra hvad Nials Saga c. 79. berättar, att Gunnar af Hlidarenda, som likväl fallit i strid (men efter en dom, som gjorde honom landsflyktig) troddes bo i sin hög, der ha ljus, vara glad och sjunga. En mängd exempel, att de döda troddes bo i sina högar, skulle kunna anföras.
- ↑ Thor lade ett ondt till hvarje lycka, Oden beskärde Starkother. Götreks och Rolfs Saga c. 7.
af Bremen der anvisar åt Thor, uttryckligen Odens. Thattr om Styrbjörn. Müller Sagabibliothek III. 142.
