Sida:Svea rikes häfder.djvu/305

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
283

ätt[1], offrar dock åt sin stamfader Oden[2] för seger, och tror på Valhall[3]. Då dess belöningar, ehuru alla de i strid fallne kallas „Odens utkorade söner[4]”, likväl i synnerhet lofvas åt de storättade, de mäktiga, de rika, så skulle man tro, att Odens dyrkan också mest varit de herskandes, de förnämas. Ty „de Jarlar äger Oden, som i strid falla” framför andra[5]. Endast för en ädelboren hjelte, en konung, helst om han „många land härjat och

    der ibland flera afgudabilder äfven Thors, prydd med gullringar och ställd på en vagn.

  1. „Thiasses afkomma:” så kallas hans far Jarlen Sigurd af Skalden Kormak. Heims kr. Håkan Adalst. saga c. 16. Sagan härledde de Norska LadeJarlarnes härkomst på mödernet från Skade, Thiasses dotter, på fädernet från Oden. Yngl. S. c. 9.
  2. Heims kr. Olof Tryggv. s. c. 27. Han tog då ett orakel genom blotspån eller offerspån (Jfr. Torfæus Hist. Norv. II. 285): hvilket är ännu ett exempel af den förr nämnda seden, att genom en slags helig lottkastning utforska gudarnas vilja.
  3. Nials saga c. 89.
  4. Edda Dæmis. 20.
  5. Saxo uttrycker samma forn-nordiska tanka i öfversättningen af Bjarkamal:
    Non humile obscurumve genus, non funera plebis — Pluto rapit, vilesque animas, sed fata potentum — Implicat et claris complet Phlegetonta figuris, L. II. p. 36. — Här såsom flerestädes kallas Oden Pluto af Saxo.