Germaniska Nationer såsom Gud: ihågkommer man
påminner sig härvid äfven det gamla nordiska bruket att utskära gudarnas bilder på de bjelkar, som innefattade högsätet i huset. Men just dessa bemärkelser återfinnas äfven i det Moesogothiska ordet. — Anza, i bemärkelse af bjelke, förekommer hos Ulfilas tvenne gånger Luc. VI, 42, enligt J. Grimm Deutsche Grammatik. I. 2. i dativen; i hvilket fall nominat. sing. skulle vara Auz, och nominat. plur. Anzos eller Anzeis; men detta är ock det Anses, hvilket Jordanes hos Göterna säger ha betydt halfgudar eller den gudaslägt, till hvilken deras kungar räknade sin ätt. Anz är således detsamma som áss (i accus. ás), så mycket mer som elisionen af bokstafven n i det nordiska språket ej är ovanlig: t. ex. det Götiska Ansts, nåd, kärlek hos Ulfilas (Luc. II: 44) het i norden ást. Flera andra benämningar röja slägtskapen med Asaläran, t. ex.: det götiska namnet på häxor ooh spåquinnor hos Jordanes c. 4 (Ed. Gruteri): Halinrunæ, Mulieres magæ, Alyroniæ hos Germaner, Kimbrer och Kelter (Jfr. Thorlacius Ant. Boreal. Spec. I. pp. 51, 52) hos våra förfäder Völor, Valkyrier, af hvilka en också i den äldre Edda (Völundar Quida) kallas Aulrun — en benämning i hvilken ordet Run eller Runa i bemärkelsen af hemlig vetenskap är omisskänneligt. Midjungards hos Ulfilas, Luc. II. 1. betyder detsamma som Midgárd (menniskoverld) i den Nordiska Mythologien. Att uppkalla barn efter gudarna, var ett nordiskt bruk. Så är enligt Sn. Sturleson (Ynglingasaga c. 7) mansnamnet Auden kommet af Oden, Thorer, Thorarin af Thor — ännu ett brukligt namn i vestra Vermland, hvilket hos våra förfäder dessutom förekommer i nästan otaliga sammansättningar. — Ej annorlunda hos våra utländska stamförvandter. Audoin är ett Longobardiskt konunganamn (Paul Warnefridi de Gestis Longob. L. I. c. 22): Thur (Thor), Thorismund (Thors beskärmelse), Thurismod, Thorimuth (Thors mod,
