Sida:Svea rikes häfder.djvu/314

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
292

Vandaler, Longobarder[1], Saxer, Angler[2], Balders dyrkan i Norska och Vendiska tempel[3] och Forsetes (äfven en af Asarna) i 8:de århundradet på ön Helgeland[4]; så inser man ock, att här är fråga om en fordom djupt rotad, vidt utspridd, och derigenom mångfaldigt utbildad gudalära.

Liksom asken Ygdrasills rötter genomgingo afgrund, jord och himmel, så är denna lära ej

    (Donner), — såsom Eccard. Orig. Germ. 401 läser den gamla Saxiska afsvärjningsformeln — hos Angelsaxerna Thunder eller Thor (Ihre Gloss. in. v.). En gammal Angelsaxisk predikan (cit. af Suhm om Oden s. 56) säger att Angelsaxerne dyrkade både Thor och Eovthen (Oden). — Om Sifs dyrkan hos Venderna jfr. ofvanföre n. 1. — Tyskarna, Thorlacius Ant. Boreal. Spec. III. p. 36.

  1. Paull. Warnefridi l. c. I. 8.
  2. Mathæus Westmonasteriensis (Flores Historiar. ad. ann 449.) låter den Angelsaxiske anföraren Hengist svara Konung Vortigern i Britannien, att hans folk näst Woden mest dyrkade Gudinnan Frea. Folket i Saxen visste ännu i medlet af förra århundradet att tala om Fru Freke (Frigga, Freya). Eccard. Orig. Germ. p. 398. „Gifve det Frigge, Fru och Thor!” heter det i en gammal Dansk Visa. (Danske Kjempeviser, Nya Uppl. T. IV. s. 259.)
  3. Jfr. ofvanföre n. 1. och Frithiofs saga i Björners Nord. Kämpadater.
  4. Alcuinus († 804) berättar (Vita Willebrordi L. I. c. 10) att en ö, som låg emellan Danskarnas och Frisernas gränsor, hade sitt namn af Fosete, hvilken af