endast på den poetiska sanningen: i den historiska öfverträffa dem de senare nordiska skalder, som brista i den förra. Hvad i Edda af dessa hjeltesånger ofullständigt finnes bibehållet, är likväl sannolikt äldre än alla oss kända Nordiska hofskalders dikter från hedendomen. Derom vittnar i synnerhet det sätt, hvarpå den Nordiska gudaläran i dem behandlas. Den Naturdyrkan, som för densamma låg till grund, och som är dess äldsta gestalt, hvilken den väl alltid i folktron förnämligast behöll, framträder i dessa gamla hedniska hjeltesånger vida tydligare än hos senare skalder. Solen[1], Dagen, Ljusets gudamakter, Natten, Nattens dotter, den mångnärande Jorden[2], heliga vatten, stenar[3], fåglar[4] förekomma, jämte Asar och Asynior[5], såsom föremål för löften,
- ↑ I Atlaquida str. 32 sväres vid Solen, hvilken i en annan Eddisk Sång (Grimnismál str. 38) kallas den skinande gud.
- ↑ Brynhildar quida I. str. 3, 4.
- ↑ Völsungaquida str. 18. Godrúnarharmur str. 47.
- ↑ Helgaquida Hatingaskada str 2. 4.
- ↑ Brynhildas quida I. str. 4 i allmänhet. Särskildt nämnas Oden och offer åt honom (Volsungaquida str. 16.), Thor, (åtminstone i ställens namn), (Helgaquida Hundingsbana str. 39), Frey (Brynhild. quida II. str. 24), Frigg och Freya (OddrúnarGrátur str. 8), dessutom