Sida:Svea rikes häfder.djvu/330

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
308

böner eller dyrkan. — Berömda konungaätters och hjeltars bedrifter, skuld och fall äro hufvudämnet; dock hinner ännu i den gamla nordiska framställningen det menskliga öfverallt opp i gudasagans dunkla rymder. Såsom hjeltarne härstamma från gudarna, så ingripa äfven de senare i sina ättlingars öden, i hvilka öfverallt det underbara synes hemmastadt. Valkyrior, Nornor, Fylgior (varelser af samma slag) omgifva hjelten, spinna vid födelsen hans ödes gyllne trådar och fästa dem under „månans sal” eller himlen[1]. De gullprydda sköldmöar, som „rida genom luft och haf”, vakta hans skepp för Trolls och Jättinnors försåt[2]. Ett fladdrande sken bebådar Valkyriornas ankomst i slagtningen och ljusstrålar utbryta af deras spjut[3]; men af deras hästars manar „flyger dagg i dalar djupa, hagel i de höga träden, dädan komma goda år på jorden”[4]. Så de goda. Men förderfliga troll finnas äfven ibland Valkyrior och i

    Uller, Loke, Häner, Ägir, Ran, Nornorna, Surtur.

  1. Helgaquida Hundingsbana I. str 3.
  2. Helgaquida Hatingaskada str. 26.
  3. Helgaq. Hund. I. str. 15.
  4. Helgaq. Hat. str. 28.