Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
314
hufvuden[1]. Dädan äro Rimthursarnes (frostjättarnes) slägten komne. Näst Ymer danades af isens droppar kon Audhumbla. Fyra mjölkströmmar runno ur hennes spenar och närde Ymer. Sjelf födde hon sig med att slicka de med rimfrost belagda saltstenar. Deraf uppkom första dagen om quällen manshår, andra dagen en mans hufvud, tredje dagen en hel man. Han kallas Bure, var fager till utseende, stor och stark. Hans son het Börr[2], som gifte sig med en jättedotter och fick tre söner, Oden, Vile och Ve, hvilka äro
- ↑ Vafthrudnismál str. 33. Jag föredrar denna läsart framför den, som Rask, Finn Magnusen och Köpenhamnska Uppl. af den äldre Edda här upptagit i texten. En sådan vanskaplighet tillhörde Jätteslägten. I Skirnisför str. 31. förekommer en trehöfdad jätte, i Hymisqvida str. 7. en jättequinna med 109 hufvuden. Starkother, som var af jätteätt, har i HervararSaga och hos Saxo åtta armar. Likväl funnos å andra sidan vackra jätteslägter. Loke var fager till utseende. Gerda, Skade med flera jättedöttrar, som gifte sig med gudar, voro sköna.
- ↑ Bure och Börr eller Burr, i sig sjelf samma namn, betyder i Nordiska Skaldespråket Son i allmänhet: här tillika en son utan fader, ty den förste uppstod ur jorden. Så äfven, enligt Tacitus, Tuisco, Germanernas stamgud och stamfader, hvars son var Mannus (Man), hvilken åter liksom Bör hade 3 söner. (Tacit. Germ. c. 2.) Om Mythologiernas egenhet, att på en gång innehålla föreställningarna om verldens och nationens första Historia, mer framdeles.
