Sida:Svea rikes häfder.djvu/344

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
322

på sidan det multnar,
Nidhögg fräter nedan”[1].

En annan rot når till Rimthurssarna, och under denna är Mimers brunn, hvari visdom och förstånd äro dolda. Då Allfader en gång kom dit att begära en dryck, måste han sätta sitt ena öga till pant i brunnen; derföre är Oden enögd. Men till Asar och menniskor[2] går Verldsträdets tredje rot, och under denna är Urds brunn, som är mycket helig. Tvenne fåglar födas i Urds brunn. De heta Svanor, och af dem härstammar detta fågelslägte. Nornorna ösa af brunnens vatten hvarje dag öfver trädet, att ej dess grenar må torka eller rutna, såsom det heter i Valas spådom:

„Ask vet jag stånda —
heter Yggdrasil —
det höga träd, bestänkt
med hvita vattnet,
dädan kommer daggen
som i dalar faller;
ståndar evigt grön öfver
Urdarbrunnen”[3].

Nornorna äro af flere slag, goda och onda. Men

  1. Grimnismál str. 36.
  2. Ibid. str. 32; jfr. Edda Dæmis. 15.
  3. Völuspá str. 19.