denna kraft är Gudarne; derföre ej utom naturen, utan inom henne — de äro den chaos motverkande
kropp.” Görres Asiat. Mythengeschichte I. 80. En Myth från Cochinchina säger, att verlden blef skapad af Jätten Banio’s kropp. Af hans hufvudskål blef himlen, af hans kött jorden, af hans ben bergen, af hans hår träden, af hans mage hafvet, af hans ögon sol och måne: — nästan ordagannt såsom i Nordiska Mythologien, hvarmed äfven öfverensstämmer, att af denne Jättes fötter söner föddes. Görres l. c. II. 581. — Den Egyptiske Serapis, tillfrågad hvilken gud han vore, svarade genom ett orakel: „Den himmelska verlden är mitt hufvud, min mage hafvet, jorden mina fötter, mitt vidtseende öga är solens lysande ljus.” Macrobius Saturn. L. I. c. 19. Den samme anmärker att denna bild i allmänhet tillhörde den gamla Naturfilosofien. „Physici mundum magnum hominem et hominem brevem mundum esse dixterunt.” Macrobius in Somnium Scipionis L. II. c. 12. — Hos Indierna är kon, hos Perserna var tjuren en personification af hela naturen. Lika så hos Egyptierna. Kon Audhumbla höres sedermera ej af i den Nordiska Mythologien, men att hon ur det kosmogoniska systemet öfvergått i folktron, och att det förra således ej för den senare var främmande, ses af berättelserna om heliga kor, och om sådanas dyrkan i Sverige och Norrige under hedendomen. Ragnar Lodbroks saga c. 7, 9. Olof Tryggvasons saga i Heims kringla c. 70. — Verldsträdet återfinnes i den gamla Grekiska Kosmogonien hos Pherecydes (Jfr. Beausobre Histoire de Manicheisme I. 329 ff.), hos Inder och Tibetaner (Görres l. c. I. 87. Georgii Alphabet. Tibetan. p. 186), hos Perserna (Görres I. 232.), och sannolikt i de gamla Tyskarnas Irminsul, hvilket öfversättes med Universalis columna af Adam. Bremens. Också Oden heter Atriþr, som betyder Sustentans, cardo rerum, columna; Grimnismál str. 46, enligt Glossar. till
