Sida:Svea rikes häfder.djvu/381

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
359

sednare betecknas, så mycket är tydligt, de äro med vattnet beslägtade väsenden; ty Njord, Vanagudarnas stamfader „råder öfver vindens gång, stillar haf och eld och honom är godt åkalla på sjön och vid fiske”[1]. Krig uppstår mellan Asar och Vaner: det vill säga, Eld- och Vattengudar, eller tvenne åt hvarderas dyrkan i synnerhet egnade religioner, strida med hvarandra. En förlikning slutar striden, genom hvilken Njord upptages ibland Asarna, hvarefter hans barn der befästa hans makt[2], under det å andra sidan Asagudar öfverflyttas till Vanerna: det vill säga, religionerna blandas; och nu framgå ur eldens och vattnets förening fruktbarhetens gudomligheter — Frey, Freya, Njords afkomlingar bland Asarna. Ej såsom skulle Asaläran förut alldeles saknat sinnebilder af naturens fruktsamhet; ur Himmels och Jords omarmning hade den starke Thor blifvit född, hvars ljungeldar rensa luften och mogna skördarna. Men han

  1. Edda Dæmis. 23. Niord är en fiskgud, såsom flere Asiatiske. Jfr. Skalda s. 103.
  2. „Det är min tröst,
    då jag långt ifrån
    som gisslan gafs till gudarna,
    att jag aflade en son
    hvilken ingen tadlar
    och som främst är bland Asar” —

    säger Njord om sin son Frey i Ægisdrecka str. 35.