sednare betecknas, så mycket är tydligt, de äro med vattnet beslägtade väsenden; ty Njord, Vanagudarnas stamfader „råder öfver vindens gång, stillar haf och eld och honom är godt åkalla på sjön och vid fiske”[1]. Krig uppstår mellan Asar och Vaner: det vill säga, Eld- och Vattengudar, eller tvenne åt hvarderas dyrkan i synnerhet egnade religioner, strida med hvarandra. En förlikning slutar striden, genom hvilken Njord upptages ibland Asarna, hvarefter hans barn der befästa hans makt[2], under det å andra sidan Asagudar öfverflyttas till Vanerna: det vill säga, religionerna blandas; och nu framgå ur eldens och vattnets förening fruktbarhetens gudomligheter — Frey, Freya, Njords afkomlingar bland Asarna. Ej såsom skulle Asaläran förut alldeles saknat sinnebilder af naturens fruktsamhet; ur Himmels och Jords omarmning hade den starke Thor blifvit född, hvars ljungeldar rensa luften och mogna skördarna. Men han
Sida:Svea rikes häfder.djvu/381
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
359
