Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
364
bortgång under vintermånaderna och naturens sorg, hvarom så många af de Gamles Myther tala[1]. Ett ovedersägligt bevis att Asaläran ej af dessa är lånad, men väl i många afseenden uppvext ur samma grund, är att de mest träffande likheterna bestå i enskilda, blott halft utförda drag[2], oftast häntydande på det äldsta och mysteriösa i de Gamles lära. Odr, Freyas gemål, är blott ett annat namn på Oden, Solen[3]. I Phrygien firades Cybeles och Attins fest, som grundade sig på en liknande fabel, med fanatiskt och blodigt raseri af beväpnade prester. Äfven Oden i sin kärlek till Freya och sin flykt är Odr, d. ä. den rasande[4], såsom hans eget namn, äfven från ett
- ↑ Mytherna om Venus och Adonis, Cybele och Attis (i genitiv. Attinis), Isis och Osiris (jfr. Macrobius l. c. 21), äfvensom om Ceres och Proserpina äro af samma innehåll.
- ↑ Allt hvad som finnes af denna Myth i hvad vi veta om Nordiska gudaläran innehålles i nyss anförda ord ur Edda, Dæmis. 35. En allusion derpå förekommer i YnglingaSagan c. 13.
- ↑ Två hufvud-codices af den yngre Edda, den Upsaliska och den Köpenhamnska kungliga, ha Oden i stället för Odr, då i Skalda talas om Freyas gemål. Ed. Rask. s. 119.
- ↑ Odr betyder häftig, rasande, Björn Haldorson, Isl. Lexic.
