Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
377
deremot, hvilka äfven uppträda under ett annat i Nordens gamla minnen så ofta återljudande namn, från början voro ett Asiatiskt folk, af Mediskt-Persisk stam, hvars förvandtskap med den Götiska äfven är erkänd[1]; så bidrager allt detta att förklara
- ↑ Alanerna, hvilkas gamla hemvist sättas vid Kaukasus och Kaspiska hafvet, finna vi redan i första århundradet efter Chr. äfven öfvergångna till Europa (Dionysii Periegesis v. 305), hvarefter de sedermera omtalas på båda sidor om Tanais (partiti per utramque mundi plagam Alani. Ammian. Marcellin. L. XXX. cc. 5, 6). Med Göter och Vandaler draga de sedermera åt södra och vestra Europa, ja till Africa; dock har en del quarblifvit vid Kaukasus, i hvars östliga trakter de i 6:te årh. omtalas såsom ett fritt, med Perserna förbundet folk (Procopius D. B. G. L. IV. p. 415. Ed Grotii), men deremot i det 10:de såsom boende på norra sidan om denna bergskedja (Constantin. Porphyrogennets hos Stritter l. c. T. IV. p. 396). Der nämna dem Arabiske geografer i samma århundrade under namn af Alaner eller Asar (Histoire des Mongoles depuis Tchinguiz-Khan jusqu’à Timour-Lanc. Paris 1824. T. I. pp. 693, 696). Juden Benjamin af Tudela sätter i 12:te årh. landet och folket Alan vid Kaukasus (Itinerarium Benjamini Tudelensis ex hebraico latinum factum, Antwerp. 1575, p. 68). Alaner eller Asar (Alains ou Asses) kallas de ock i Reseberättelsen af Franciscaner-munken Jean Du Plan Carpin, som år 1246 sändes från Påfven Innocens IV till Mongolernas Khan (Voyages en Asie. Collect. de Bereron. Haye 1735. T. I. p. 58). Venetianaren Josaphat Barbaro, som ifrån 1436 i 16 år uppehöll sig i deras grannskap, säger, att Alanerne sjelfve nämnde sig så. La (Alania é derivata da i populi detti Alani, liquali nella lor lingua si chiamano As. Viaggio alla Tana, fol. 4.) Dessa Alaners
