Sida:Svea rikes häfder.djvu/409

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
387

den öfvergick i skrift. Om den tid som föregick deras eget samhälles stiftelse skulle deras minnen nödvändigt vara sparsammare, dunklare. De inskränkte sig i synnerhet till de underrättelser, som hos dem bibehållit sig angående deras Skandinaviska anor. De förnämsta Isländska slägters historiska sagor äro ej heller derom serdeles mångordiga, och anföra af förfädrens slägtlinea före Islands bebyggelse, sällan mer än tre eller fyra leder. — Hvad skola vi då dömma om Ynglingasagans trettio ätteleder före Harald Hårfager? Hvad om den historia om nio århundraden, hvilken man härpå velat bygga? — Frågan fordrar en pröfning af denna Saga både till form och innehåll.

Ynglingasagan, säger Snorre Sturleson, var skrifven efter ett quäde af Thiodolf den vise från Hvine[1], hofskald hos Konung Harald Hårfager i Norrige, och den hade sedan blifvit förökt efter „lärde mäns” berättelser. Redan dessa uttryck synas häntyda derpå, att denna Saga liksom de öfriga Konungasagor, hvilka Sturleson upptagit i sin samling, före honom funnits skrifven; hvilket nyare forskare äfven antagit. Från sjelfva

  1. Sn. Sturleson, l. c. Hvine är ett ställe uti Agder i Norrige.