Ynglingasagan ha de åter velat urskilja de första tretton kapitlen, som angå Odens och Asarnes invandring[1]. Ett ibland skälen är, att Thiodolfs quäde först åberopas vid Fjolner, den förste Ynglingen och son af den Yngve Frey, som skall gifvit hela ätten sitt namn; då deremot om de förutgående personer och händelser, — då man undantar en strof om Gefion af Brage den gamle[2] — inga skalders vittnesbörd anföras, ej heller gerna kunnat åberopas, emedan i skaldernas behandling af Mytherna, Asarne framställas såsom gudar, då de deremot i Ynglingasagan uppträda såsom historiske personer. Häraf har man velat sluta, att de första tretton kapitlen af Ynglingasagan äro ett senare tillägg, och af Snorre Sturlesons egen hand[3]. — Vi kunna ej dela denna sista tanka. Att företalet till Heimskringla, hvilket i synnerhet redogör för Ynglingasagans uppkomst, är af Snorre Sturleson sjelf författadt, derom kan intet tvifvel uppstå. Men nu förekomma olikheter emellan detta företals uppgifter och Ynglingasagans egna[4], hvilka visa att
Sida:Svea rikes häfder.djvu/410
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
388
