något verkligt sammanhang dem emellan; så fattas föga, att ej hela berättelsen om den Asiatiska Invandringen i Norden skulle kunna från början förklaras såsom en lärd gissning, till halten jämngod med flera andra dylika, hvilka, i fråga om folkslagens härkomst, Medeltidens krönikeskrifvare ur en inskränkt och missförstådd läsning hämtat.
Vi ha genast på ett ställe anfört allt hvad som talar för denna tanka, och måste så vida bekänna oss sjelfva till densamma, som äfven vi ej kunna låta Ynglingasagans berättelse i och för sig sjelf gälla såsom ett historiskt intyg, hvarföre den gemenligen blifvit ansedd. Dess nyktra, förståndiga utseende af ren historisk framstställning har utan tvifvel bidragit dertill; men just detta gör den inför en skarpare granskning misstänkt. Ty ej utan skäl har blifvit anmärkt:[1] minst i denna form af enkel historisk berättelse hade minnet af så
- ↑ Müller, l. c. s. 186.
Asiam ab Europa disterminabat, istud autem vocabulum Asia cum Asarum nomine congruebat, inde tenui ratiocinio Asæ visi sunt ex Asia profecti. Bayer l. c. p. 251. Müller, Crit. Unders. s. 189, är af samma tanka, och anser den orientaliska härstamningen böra styrkas genom helt andra bevis, hämtade af Religion och Språk.
