Mytherna, så får deras framställning af kriget med Jotnar, Troll och Thursar ostridigt äfven en historisk betydelse; ja denna visar sig redan omisskänneligt hos de gamla Skalderna sjelfva, till exempel i Thiodolfs quäde till Thors ära[1], der denne Gud kallas „fjellvargarnas, bergfolkets, klippans söners, Jotnars och Trolls förkrossare och baneman”, der han prisas såsom „fjellgudens besegrare och omstörtare af de Fornjotiska Gudars altaren”, der han förkunnas ha nedslagit „konungen öfver jordhålornas folk, och att ha öfvervunnit fjellens och Finnarnas höfdinge”. Ett verkligt folknamn inträder här såsom förklaring af de Mythiska och Poetiska benämningarna: denna förklaring bestyrkes deraf, att äfven Snorre Sturleson förklarar
- ↑ Jfr. ofvanföre, s. 234.
att han skulle föra sin flotta emot sjelfva Norriges kuster, hvilka han kallade Thursaskären, (Thursasker). Torfæus, Hist. Norv. P. IV. p. 260. Thusse eller Thurs, (på Angelsaxiska Thyrs), betyder ock i Isländskan det samma som det Svenska Tosse eller Dåse, en dum, enfaldig menniska. Neikter, Dissertat. de Gente Antiqua Troll, P. I. p. 15, åberopar Norrska Konungen Magni Hoflag eller Hirdskraa, till bevis att ännu i 11:te seklet (?) de som voro af Trolleätt ej måtte få hederstjenster vid hofvet. Jag har i K. Magni Håkanssons Hirdskraa (från 1270:talet), Köb. 1666, Ed. Dolmer, ej kunnat finna något sådant ställe.
