Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
421
Norrmännen af fjellen, öfver hvilka likväl både Norrmän och Quener plägade härja på hvarandra[1]. I Harald Hårfagers tid stötte Quenland intill Helsingland; efter Quenland följde Finland, derpå Kirialand (eller Karelen), och ofvan alla dessa länder låg Finmarken eller Lappmarkerna[2]. Quenerne innehade således det nu varande Medelpad, Ångermanland och Vesterbotten. Undanträngde af Norrska och Svenska nybyggare, som småningom besatte Svenska Norrland, förlora de sig sluteligen i det nu varande Österbotten, hvars Finska invånares inhemska namn än i dag återkallar oss de gamla Quener, såsom ock Norrmännen kalla dem, och har samma bemärkelse, hvilken vi funnit i ordet Finnar, nemligen låglandets folk[3]. Men
- ↑ Konung Alfred i Ottars och Ulfstens Reseberätt. s. 25, 41. „Der äro mycket stora sjöar emellan fjellarna (heter det s. 41), och Quenerne bära deras fartyg öfver land, in i sjöarna och härja derifrån på Norrmännen; (ty) de ha mycket små och lätta fartyg”.
- ↑ Egils Saga, c. 14. Kareler nämnas ännu omkring år 1350 vid Torneå. Porthan, ad Pauli Junsten Chronic. p. 157. I Norriges Historia förekomma Quenerne sist år 1271, då de bekrigade det Norrska Helgeland i förbindelse med Karelerna, (Torfæus, Hist. Norv. IV. 352.) Krig emellan Quener och Kareler omtalas i 9:de årh. Egils Saga, l. c.
- ↑ Finnarne i det östligare Österbotten och Kajana kalla
