+ 5°, 51, i Stockholm[1] + 5° 76, vid Umeå[2] + 1°, 90, vid sjelfva Nordkap dock ej lägre än + 0, 07, hvilket kommer af stora hafvets mildrande grannskap[3]. Det är dock tydligt, att en sådan temperatur, hvars värma ej öfverstiger den som herrskar i luften vid ett starkt vintertö, skulle, om den vore beständig, finnas mycket för låg för någon slags vextlighet. En temperaturens vexling under
- ↑ För 50 år eller från 1758 till 1807, enligt Wargentin och Öfverbom. Vet. Ac. Handl. för 1778 och 1808.
- ↑ För 9 år, 1796—1804 enligt Næzén. 5 års medeltemperatur, äfven efter Næzéns observationer, gaf v. Buch + 0, 77 för Umeå. — Efter observationer från 1809 till 1823 har åter Frih. Ehrenheim uppgifvit Umeås medeltemperatur till + 2°, 26.
- ↑ v. Buch.
medeltemperatur ur observationer för samma 30 år i v. Buchs Resa T. II. 322. Tjugusex års ur Upsalas Meteorologiska Dagböcker sammanräknade observationer (hvilka här alltid tagas hvarje dag vid solens uppgång året igenom och vid pass kl. 2 e. m.) åren 1774—1799 ha gifvit mig + 5°, 46 såsom medeltemperatur för Upsala; och åtminstone under denna tidrymd är ingen fortskridande sänkning i medeltemperaturen märkbar. Ty delar man denna period i tvenne delar: så blir de första 13 årens medeltemperatur + 5°, 17, de senare 13 årens + 5°, 75. Huru vida de senast förflutna 25 årens observationer, af hvilka jag ej ännu kunnat begagna mig, ge något annat utslag, skall anmärkas vid slutet af denna del. Att af denna senaste tidrymds erfarenhet sluta till våra vintrars i allmänhet stigande stränghet är väl för tidigt, då ovanliga exempel af deras mildhet äfven förekommit under samma tid.
