Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
445
Skandinavien, vittna, att den Voden de omtala är ingen annan än den Danskar, Norrmän och Svenskar då ännu tillbådo såsom gud[1], och att Saxiske Oden var den Nordiske, anmärktes äfven uttryckeligen i Norden[2]. Ännu mer — hos både Saxer och Franker finna vi sagan om en „Invandring.” I de förras berättelser nämnes härvid den gemensamma härstamningen med Nordens folk, och vi höra åter det under medeltiden så obestämda och flera östliga länder betecknande namnet Grekeland[3]; ehuru med flera fabelagtiga omständigheter, hvilka dock mest synas ha sitt ursprung från Krönikeskrifvarnes oskickliga bemödanden att fästa sägnen vid den Gamla Historien, och
- ↑ Ethelwerd. apud Savile, l. c. fol. 474.
- ↑ Sedan det Isländska Langfedgatalet ungefär lika med de Angelsaxiska uppräknat Odens förfäder, tillägger det: Voden þan kollum ver Oden. Fra honom ero komnar flestar konungaættir i Nordhalfuna heimsins.
- ↑ Et primum quidem de origine statuque gentis pauca expediam, solam pene famam sequens in hac parte, nimia vetustate omnem fere certitudinem obscurante. Nam super hac re varia opinio est, aliis arbitrantibus de Danis et Nortmannis originem duxisse Saxones: aliis antem æstimantibus, ut ipse adolescentulus audivi querelam prædicantem, de Græcis. Witichindus de Reb. Gest. Saxon. L. I.
