Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
466
att ibland dessa slägter äfven sådana förekomma, hvilkas förekomst eljest föres till Oden[1]; ty denna skiljagtighet tillhör ej ensamt denna skrift, utan anträffas i flera och måste således haft någon grund i traditionerna. Så, ehuru Edda med Heimskringla öfverensstämmer i att låta Ynglingarne stamma från Oden, härleder den förra dem likväl äfven från en Yngve, Halfdan den gamles son[2], och detsamma förekommer i ett af den äldre Eddas quäden[3]. Så väl detta, som i allmänhet det egna genealogiska Systemet i Fundin Noregur synes mig på följande sätt kunna förklaras. Norrige är af alla Nordiska länder det som fornsagan sätter minst i förbindelse med Oden. Utom den från Sverige inkomna Ynglingaätten, viste den blott att
- ↑ I Fundin Noregur förekommer t. ex. en från Halfdan härstammande Sköldungaätt och vi få se att äfven Ynglingaätten från honom härleddes.
- ↑ Halfdan den gamles 4:de son var Yngve „er Ynglingar eru frákomnir”. Skalda s. 192. Strax efter säges åter, att Ynglingarne äro komne från en Yngvar, s. 193, men i företalet, att de härstamma från Yngve, Odens son. Sådana exempel bevisa bäst, att den prosaiska Edda är en Samling af traditioner, upptagna sådana de förefunnits, utan allt bemödande att ändra eller förena dem.
- ↑ Hyndluliod, str. 16
