Halfs dånande baneman (elden)[1].” — „Nu vet jag — tillägger han — att denne Fjolners ättling, förtärd af sjukdom, brändes vid Fyri[2].” Domars minne var således fästadt vid ett ännu i Skaldens tid bestående minnesmärke.
Om dyggve, hans son, berättas ock att han dog af sjukdom. Skalden säger. „Ej okändt är att
- ↑ Half var en berömd Norrsk konung och hjelte, om hvilken en egen saga finnes hos Björner, Nord. Kämpadater. Han blef innebränd, och stupade sedan han brutit sig ut ur det brinnande huset. Derföre kallades Elden hos Skalderna Halfs baneman. Denna hjeltes ändalykt besjunges än i visor på Färöarna. Müller SagaBibl. II. 453.
- ↑ Fyri, på gammal svenska Före, sjö. Ihre Glossar. in v. Den vattensamling, som Uppsalaån bildar ned på Kungsängen, och som väl fordom var, och ännu hvarje vår är, nog stor att förtjena namn af sjö, kallas derföre än i dag Föret. Fyrisvall betyder egentligen fältet eller ängen kring denna sjö.
Hrær — Suetice Rör, stenrör — rudus, tumulus, sepulchrum. (Jfr. Ordboken vid John Olafsens Nordens gamle Digtkunst. — Det finns i denna bemärkelse ej upptaget i Björn Haldorsons Isl. Lex.) — Detta ord utmärker således en stenhög, ej en jordhög, i fall ej Skalden brukat det ena uttrycket för det andra; men han nyttjar samma ord strax derpå äfven om K. Dyggves grafhög. Att stensättning ej sällan brukades vid ättehögarna kan förena båda bemärkelserna.
