Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
507
lofvade belöningen uteblef. — Här, segrande öfver alla försåt, emottog han sluteligen af sin moder Yrsa ett djurshorn fullt af guld samt K. Adils kosteligaste ring, och flydde. Då Adils med sina män eftersatte honom, sådde han guldet på Fyrisvall. De förföljande låta uppehålla sig genom dess upphämtande, och Rolf undkommer. Deraf kallades guldet i Skaldernas språk Fyrisvalls säd[1]. — Då konung Adils vid ett Disarblot (offer åt Disorna eller Gudinnorna) red omkring Disarsalen, stupade hans häst och konungens hufvud krossades mot en sten. — Skalden Thiodolf säger, att en häxa[2] var skulden till denna olycka. Sagan nämner intet derom[3].
- ↑ Eller Kraka-sád. Af þessi sank er gull kallat sád Kraka eþa Fyrisvalla. Skalda s. 153.
- ↑ Den mindre Rimkrönikan och den gamla Prosaiska Krönikan göra af denne Adils tvenne konungar Atilla, och Adel. Den sednare är, såsom hos Isländarna, Ottars son och efterträdare. Den förre sätter Rimkrönikan emellan Domar och Dyggve eller (som han här kallas) Digvar, den Pros. Krönikan emellan Domaldr och Dyggve. Bägge berätta att Atilla satt sin hund till konung öfver Danskarna. Detta, jämnfört med hvad Pros. Krönikan säger om hans namnkunnighet i många Krönikor, visar att han blifvit förblandad med Hunnernas Konung eller, rättare, Vilkinasagans Atilla.
- ↑ „Vita vettr”. — Vit, pl. (genit. vita) veneficia, — vettr, genius, venifica. John Olafsen, l. c.
