Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
513
våren, höllos tvenne för god årsvext, men det tredje mot sommarn, då öppnade vatten inbödo till Vikingafärder, kallades Segeroffret. I sammanhang med dessa offerfester omtalas den första skatt i Sverige[1]. Såsom föreståndare för Offren hade således Uppsalakonungar från början uppburit den. På samma sätt erlade de Isländske Nybyggarne sina första utlagor till templen, hvaremot dessas föreståndare skulle upprätthålla offren[2]; och
- ↑ Det säges, c. 4, att i allt Svithiod män gåfvo Oden Skattpenning för hvar näsa (Skattpenning fyrir nef hvart), och han skulle värja deras land för ofred och offra dem till god årsvext. Ordet peningr betyder här ej mynt, hvilket blott är en och troligen den sednare af ordets bemärkelser, utan (på samma sätt som Fé) i allmänhet ägodelar, i synnerhet fä, kreatur. Frídr peningr kallades i de gamlas penningeberäkning företrädesvis lefvande kreatur, såsom det vigtigaste och kostbaraste af deras egendom. Wærlauff’s Anmärkning till Finnboge den starkes Saga s. 227. Frídr betyder skön, dugtig, säker, äfven tam, och enl. Björn Haldorsons Isl. Lex. kallas ännu i Isländskan alla tama kreatur för Frídr peningr. I våra gamla Landskapslagar betyder ock penning allt det som kan ställas i pant och har ett köpvärde, således detsamma som Värdöre. Jfr. Ihre Glossar. in v. penning.
- ↑ Til hofsins skylder aller men tolla gjalda, oc vera skylder höfþingia till allra ferþa, sem nú eru þíngmenn höfþingium. Enn godi skylldi hofi upphallda af sjálfs sins kostnadi, sva at eigi renadi, oc hafa inni blótveizlor. „Till hofvet (afgudahofvet eller templet) skulle alle män
33
