Sida:Svea rikes häfder.djvu/538

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
514

i detta ändamål stiftades av Yngve Frey Uppsala-öde[1]. Den vidsträckta vördnad Oden åtnjöt får man väl också tillskrifva, att Svearne, det folk som med honom stod i den närmaste förbindelsen, redan i Taciti tid voro i Skandinavien de förnämste. Men om dermed också följt en politisk afhängighet hos folket i Götaland, har denna åtminstone snart upphört, och först under de sednare århundraden af hedniska tiden blifvit återställd och befästad. Ty det Svithiod, det Svea-välde, som i Ynglingasagan omtalas, innefattar oftast blott det egentliga

    gälda skatt och vara skyldige höfdingarna till alla färder, såsom nu tingsmän (de som höra till samma Tingslag) äro skyldige höfdingarna. Men Presten skulle (deremot) uppehålla afgudahofvet på egen kostnad, så att intet fattades, och hålla derinne offermåltiderna.” EyrbyggiaSaga c. 4. Vid dessa måltider förtärdes offerdjuren. Jfr. Verelius, not. till Göthr. och Rolfs Saga p. 59.

  1. Freyr reisti at Uppsölum hof mikit oc setti þar höfutstad sinn: lagdi þar til allar skyldir sínar lönd, oc lausan eyri: þa hofz Uppsala audr och hefir halldiz æ sidan. „Frey reste i Uppsala ett stort gudahof och satte der sin hufvudstad, dertill lade han all (den af honom uppburna) skatten, land och lösören. Då begyntes Uppsala-öde, och har uppehållits allt sedan.” Yngl.S. c. 12. Audr betyder förmögenhet, rikedom. Sedermera kallades Uppsala öde också „Svea Konungars egendom”. Svá kalla Svíar eign Svía Konúngs. Heimskr. Olof d. Hel. Saga c. 76.