hade infunnit sig på gästabudet vid Konung Anunds begrafning. — „Den tiden var sedvänja — heter det — när arföl skulle hållas efter Konungar och Jarlar, att den, som gjorde arfölet och till arfs skulle komma, borde sitta på pallen framför högsätet, tills den skål dracks, som kallades Brageskålen[1]. Då skulle han stå opp emot Brageskålen, göra ett löfte och dricka skålen ut. Sedan skulle han ledas till det högsäte, hvilket hans fader hade ägt, och var då fullkomligen kommen till arfs efter sin fader. Så skedde ock här, att då Brageskålen förekom, stod konung Ingjald upp, tog emot ett stort djurs-horn, och gjorde ett löfte att öka sitt rike till hälften åt alla fyra väderstrecken[2], eller derutöfver dö, hvarpå han drack af hornet.” — Löftet uppfylldes, då om quällen sex konungar innebränndes. Det var branden i Upsala[3]; i hvilken K. Algöte af Vestergötland, Ingjalds Svärfader, K. Yngvar af Fjerdhundraland med två söner, K. Sporsniall af Nerike och K. Sigvat af Attundaland omkommo. Men Ingjald lade deras riken under sig
Sida:Svea rikes häfder.djvu/541
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
517
