Sida:Svea rikes häfder.djvu/542

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
518

och tog skatt af dem. I det krig han sedermera började mot Granmar, Konungen i Södermanland, hvilken ej infunnit sig vid Uppsala, erfor han likväl att de nyförvärvade rikenas invånare voro honom föga trogne. Han måste sluta en frid, efter hvilken Granmar åter bevistade Våroffret vid Uppsala. Vid de då rådfrågade Oraklen föllo offerspånen[1] så, att K. Granmars lifstid skulle bli kort. Hösten derefter innebrändes äfven han och hans måg K. Hjorvard på Selaön i Mälaren[2] af Ingjald, som satte Höfdingar öfver deras rike. Tolf Konungar inalles har Ingjald förrädiskt undanröjt. Derföre kallades han Ingjald Illråda, och njutningen af en vargs hjerta skall redan i barndomen gjort honom grym[3]. Hans dotter Åsa delade faderns tillnamn och egenskaper[4]. Han hade gifvit henne åt K. Gudröd i Skåne till äkta. Gudröd dräpte på hennes anstiftan sin broder Halfdan, men blef sjelf afdagatagen genom Åsa, som derpå flydde till sin fader. Ivar Vidfamne, Halfdans son, samlade då en här och

  1. Fell honum sva spánn.
  2. I ey þeiri er Sili heitir c. 43.
  3. C. 38.
  4. Hon kallas ock Åsa den Illråda.