Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
524
ehuru blott på mödernet, stamfader för de näst följande konungarna (ty han hade ingen son), ledde också, enligt de gamla slägtregistren[1], sjelf sin härkomst från Odens son Sköld, om hvars efterkommande, Sköldungarna i Dannemark, en egen, nu förlorad, Saga funnits, hvilken i Ynglingasagan åberopas[2]. Man skulle således åtminstone vänta sig en sammanhängande konungalängd ifrån honom. Isländarne meddela äfven uppsatser på de följande Uppsalakonungar. Men deras uppgifter äro sins emellan skiljagtige, och den äldsta inhemska Konungalängden[3] för hedniska tiden, som öfverensstämmer med Ynglingatalet, hvilket sannolikt för dess författare, åtminstone medelbarligen, varit kändt[4],
- ↑ Langfedgatal Langebek l. c. I. 5. Jfr. Fundin Noregur.
- ↑ C. 33.
- ↑ Scriptt. R. Suec. T. I. Cat. Reg. t. II et VI.
- ↑ I hvad den skiljer sig från Ynglingasagan, öfverensstämmer den med Are Frode. Med honom sätter den Alrik (och Erik) före Agne, som kallas Ingemar, samt begynner, liksom han, med Inge. För öfrigt skulle man ofta i den tro sig läsa en öfversättning af Ynglingasagans ord; och detta inträffar äfven, sedan denna Saga med sitt ämne öfvergått till Norrige, såsom då det heter om Halfdan Hvitben: „hann var gamall madr oc var sóttdaudr á þotni; och i Kungalängden åter: „Hic provectus ætate in provincia Thothne reddidit spiritum”. Dock visa
