Sida:Svea rikes häfder.djvu/580

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
552

då vi ännu kunna urskilja ej mindre än fyra serskilda bearbetningar af detta ämne, i vissa hufvuddrag öfverensstämmande, men för öfrigt äfven sins emellan skiljagtiga. Ibland dessa sätta vi den nu öfriga Ragnars Saga senast; ty ett Isländskt fragment från 14:de århundradet[1], hvilket äfven handlar om Ragnar och hans söner, och citerar Ragnars Saga, utesluter ej blott flera nu i Sagan förekommande otroliga äfventyr (detta skulle äfven genom dess form af sammandrag kunna förklaras), utan innehåller äfven flera ej der nämnda omständigheter och anför strofer ur gamla quäden, hvilka ej finnas bland de i Sagan upptagna. Författaren af denna berättelse tyckes således haft för sig en Ragnars Saga, afvikande från den vi nu äga. Vidare — Saxo har egnat nästan en hel bok af sin Historia åt Ragnar, och, om man än får tillskrifva mycket af hvad der står åt Saxos lust, att, likt och olikt, hopa bedrifter på sina konungar — en lust, som han på förut berömda namn i synnerhet släcker; — så har dock ostridigt, här som annorstädes, den i hans tid lefvande folksagan legat för hans utsmyckade berättelse till grund. Äfven

  1. Det ofta citerade Fragmentet hos Langebek II. 266.