Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
553
hos honom äro huvuddragen de samma; men afvikelserna ganska stora. Det samma gäller — sluteligen — om den i Ragnars Saga upptagna dödssången, der han sjelf, eller en annan skald i hans namn, besjunger sina bedrifter. Också denna innehåller mycket som icke förekommer i någon af de förut nämnda källor, ehuru den erbjuder enskilda jämnförelsepunkter med dem alla, och är dessutom, ehuru den troligen står den ursprungliga källan närmast och i det hela troget uttrycker den Nordiska hedendomens anda, i språket likväl ej utan alla märken af Christna tider och senare förändringar[1]. Vi ha redan haft tillfälle att fästa
- ↑ Denna Ragnar Lodbroks dödssång har genom Latinska, Engelska, Tyska, Fransyska, Italienska öfversättningar (för att ej tala om Svenska och Danska) blifvit den mest bekanta bland alla fornnordiska sånger, och med dessa har lika vidt den underrättelse spridit sig, att våra förfäder drucko ur slagna fienders hufvudskallar. I quädet står str. 35 ur biugvidom hausa d. ä. af huvudets krokiga träd, hvilket efter de Nordiska Skaldernas vanliga omskrifningssätt ej betyder annat än Drickeshorn. Finn Magnusen har anmärkt detta missförstånd. Jfr. Müller, SagaBibl. II. 479. I Ragnars Saga kallas quädet Bjarkamal, men eljest hos Isländarna Krakumal, hvilket synes tillkännagifva att det blifvit tillskrifvet Ragnars gemål (Torfæus, Hist. Norv. I. 499). Uttrycket Oddamessa (uddmessa, pilarnas messa) för strid (str. 11), röjer en christen, men kan lätt vara en senare förändring i stället för