Sida:Svea rikes häfder.djvu/596

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
568

äfven här det samma[1]: äfven här säges han, (ehuru illa det instämmer med tidsföljden), vara en brorsson till Ivar Vidfamnes moder. Han är tydligen den samme, hvilken äfven omtalas såsom Northumberlands Konung, och hör utan tvifvel till denna

    hvaraf följer, att den så kallade Engelske Olofs tid ungefär skulle kunna infalla mot medlet af 900-talet. Adamus Bremensis Hist. Eccl. L. I. cc. 40, 44 har, ur Danska konungen Sven Estridsons egen mun, samma konungaföljd i Dannemark efter det Norrmanniska nederlaget; nemligen först Heiligo (Helge), sedan Olaph, som kommande från Sverige intog Dannemark, derpå hans söner Ehnob (corrumperadt namn i stället för Knut) samt Gurd, derefter Sigerich (Siggeir), och vi få se att ej heller Olof, Kenriks eller Kenreds son, varit honom obekant.

  1. Kymbrik, Kenrik, Kinrik, eller (som det i Tillägg till Heimskr. p. 459 äfven läses) Hinrik. — Kenrik och Kenred äro namn, som förekomma i de Angelsaxiska kungalängderna. Äfven Adam af Bremen omtalar en Dansk konung „Analph (Olof) Gundredi filius” (L. II. c. 15, jfr. L. I. c. 35) i England. Han citerar dervid Gesta Anglorum, säger att denne Analph hade två bröder Sigtrich och Reginold, äfven konungar i England, och de tillhöra, enligt sammanhanget hos honom, det 10:de århundradet. I samma århundrade nämna de Engelska Krönikorna 2:ne Nordiska konungar med namnet Anlaf eller Onlaf i Northumberland. Den ene är Sigtrichs son och har till samkonung Regenald, Gudreds eller Gudferths son. Desse konungar blefvo utdrifne ur Northumberland af Engelske konungen Edmund år 944 och Aulaf Sigtrichs son, som sedermera återkom, fördrefs ännu en gång år 952 af Northumbrerna sjelfva, hvilka då togo Yric Harolds son till konung (Chronicon Saxonicum pp. 114, 115, Simeon Dunelmensis