Sida:Svea rikes häfder.djvu/603

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
575

berättelse fanns, enligt hvilken de kommo för att hämnas sin faders mord.

Norrmanniske Annalister i Frankrike från 10:de och 11:te seklerna[1], då de berätta de „från Götherna härstammande”[2] Norrmäns och Danskars förskräckliga härjningståg, säga att deras orsak var folkrikheten i den Skandinaviska Norden[3],

    Benlös, Lodbroks son (Yvar, filius Lothpardi, quem ferunt ossibus caruisse), att han och hans bröder, Ingvar, Ubi, Byorn et Ulf anförde de Nordiska folken. Om anledningen till Ivars namn Benlös, jfr. Ragnars saga c. 6.

  1. Dudo de morib. et actis Norrmann. Willelmus Gemmeticensis Hist. Normannorum ap. Du Chesne Hist. Norm. Scriptt.
  2. Willelmus Gemmet. L. I. c. 4. De Norrmän, som under Björn Jernsida anföllo Frankrike, kallas ock Westgöter (Visigothi) i Fragm. Mirac. S. Bercharii ap. Mabillon Act. SS. Ben. T. II. p. 846 cit. af Langebek I. 525.
  3. Angående detta, som så ofta förekommer hos gamla utländska Annalister, må anmärkas, att folkrikhet är ett relativt begrepp till ett lands näringsmedel. Att en i förhållande dertill öfverflödig folkmängd fanns i gamla Norden ser man både af de förskräckliga verkningar missvextår kunde frambringa och af de ständiga krigiska utvandringarna. Vikingatåg var sommararbetet i gamla Norden, och på denna sed har ett af de tre årliga stora hedniska offren anseende: Våroffret hölls neml. för seger. — Så lefde man i dessa tider till en stor