Wikisource

Sida:Svea rikes häfder.djvu/615

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
587

den fjerde: Harald Hårfager härstammade, genom sin moder Ragnhild, från Ragnar i femte led[1]. Allt detta får en ny styrka deraf, att Snorre Sturleson, ehuru han ej anför Svenska Kungalängden för denna tid, likväl i allmänhet bekräftat den ibland Isländarna antagna. Denna bekräftelse ligger dels i Erik Emundssons af honom omtalade, allt ifrån Sigurd Ring ärfda anspråk på en del af Norrige, dels i Olof Skötkonungs yttrande, att han var den tionde af en slägt, som man efter man innehaft Upsalathron[2]; hvilket, ifrån Sigurd Ring, Ragnar Lodbroks fader, räknadt, slår fullkomligen in. Ett särskildt afseende förtjenar Harald Hårfagers nyss anförda möderneätt. Ingen konung var för Isländarna vigtigare. Hans regering utmärkte epoken för deras eget samhälles stiftning. Harald Hårfager och Islands bebyggande voro de första fasta punkterna i deras tideräkning. Det är redan i sig sjelft osannolikt, att de ej med tillförlitlighet skulle känna hans närmaste förfäder. Det värde de satte på genealogisk kunskap gör en sådan

  1. ↑ Denna genealogi upprepas ofta af Isländarna. Jfr. Heimskr. Halfdan Svartes Saga c. 5. Landnáma, Mantissa 385, Langfedgatalet hos Langebek, I. 10. Ragnars Saga, c. 22. Olof Tryggvasons Saga Ed. Skalholt, s. 1.
  2. ↑ Heimskr. Olof d. Hel. S. c. 71.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_rikes_häfder.djvu/615&oldid=485717”