lika omständigheter och namn berättar efter Götiska Sagor från fjerde århundradet. Det är ett bevis på fornsagans kända benägenhet att bringa sina förnämsta hjeltar i gemenskap med hvarandra, att till ett poetiskt helt förbinda hvad historiskt varit söndradt. Det är troligen endast denna böjelse, som af den sköna okända, hvilken Ragnar upphöjde ur kojan på thronen, skapat en Sigurd Fofnisbanes dotter, hvarmed äfven Ragnar Lodbrok och hans söner inträda i den gamla i och utom Norden så mångfaldigt besungna hjeltekretsen af Sigurd Sven[1], Attila, Thidrik och hans kämpar, hvilka vida äldre Sagor, med lika liten vördnad för den historiska tidsföljden hade sammanställt[2]. Dessa sistnämnda hjeltars samtidighet, ehuru också i Norden antagen, hindrade likväl ej senare Sagor, att låta den samme Sigurd Fofnisbane
- ↑ Så kallas äfven Sigurd Fofnisbane.
- ↑ Enligt Suhm l. c. III. 710 utgöra äfven i MSS. VolsungaSagan och Ragnars Saga blott en; ehuru Björner i sina Nordiska kämpadater skiljt dem åt.
hämnades på K. Jormunrek (Jordanis Hermanaric) af hennes bröder Saurle och Hamdir (Sarus och Ammius). Jfr. ofvanföre s. 115. Att Brage den gamle i en drápa öfver Ragnar Lodbrok, hvaraf en strof finnes i Skalda, sjunger om dessa bröder, visar att redan tidigt i 9:de årh. Ragnar Lodbrok blifvit satt i gemenskap med fabelkretsen om Sigurd.
