Sida:Svea rikes häfder.djvu/625

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
597

Reginfred eller Ragenfred[1], utan dessutom tvenne Norrmännernas anförare med namnet Ragnar, af hvilka den ene fört sin Vikingaflotta uppefter Scheldefloden år 836, men kort efter plundringen af ett kloster genom Guds straff ömkeligen omkommit[2]; den andre år 845 efter Seine framträngt till Paris, härjat St. Germains kloster, men följande året dött den eländigaste död[3]. Senare Isländske Annalister synas ha tillegnat sig bägge, då de än förmäla, att Ragnar Lodbrok dog 838,[4] än åter uppgifva 845 såsom hans dödsår[5]. Ingendera af de nyss nämnda kallas likväl af utlänningarna för Lodbrok, och märkeligt är, att, ehuru de verkeligen omtala en Nordisk Konung eller Prins med detta namn, de likväl känna ingenting om denna i Norden så berömda hjeltes krigiska bedrifter. Möjligen tillhöra derföre hans bragder de äldre, mindre namnkunniga af dessa Vikingatåg, hvilkas förstörande verkningar i 9:de århundradet nådde sin höjd: möjligen ha hans efterkommande först gjort

  1. Se ställena hos Langebek I. 505, 506.
  2. Langebek I. 519.
  3. Langebek I. 528, 592.
  4. Suhm l. c. III. 677 — likväl i England.
  5. Torfæus l. c. p. 377.